Vi summerar nu 2017 års travsäsong och blickar framåt. En av frågorna för framtiden är ”vilka ponnyer
tävlar vi med på travtävlingar i framtiden”.
Reglerna säger att vi skall tävla med renrasiga russ (kat-B) och shetlandsponnyer (kat-A), (” Lex Bill Mo”) vilket avser de tävlingsindivider som är födda 2019 och senare.
Men vilka tävlingsponnyer kommer det att bli?
När det gäller
all hästsport är det ett mycket långsiktigt arbete för att avla fram de bästa tävlingsindividerna att tävla med. De utmärkta tävlingsponnyerna som vi idag ser på travbanorna har tillkommit tack vare ett medvetet
avelsarbete som ligger 40-50 år tillbaka i tiden.
I dag väljer vi individer till avel vars avkommor formar framtiden.
För travets del ser framtiden inte särskilt ljus ut, vi har visserligen en handfull hingstar med utmärkta travprestationer i russaveln men vi skulle behöva betydligt fler för
att ”rädda” russets egenskaper att trava fort.
För att visa den dystra prognosen kan vi se när de russhingstar som travat
snabbare än 2,00,0 och blivit godkända ( efter 1985 enligt rasvisa krav ) är födda.
11
hingstar födda 1970-1979.
11 hingstar födda 1980-1989
26 hingstar födda 1990-1999
9 hingstar födda 2000-2009
2 hingstar födda 2010-
Som det nu är, säger de som bedömer våra hingstar på avelsvärderingar, har
travet inte större betydelse än någon annan disciplin trots att en stor del av de russ som föds i Sverige används eller provas på travbanorna i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Italien, Frankrike Österrike, Nederländerna
och Schweitz.
Russet har en historia som snabb vagnshäst för lättare transporter, läs gärna i stambok för russ band I och II.
Noteras kan att på 1940-talet tävlade de flesta stambokförda russhingstarna på travet
och med hyfsade tider med tanke på deras förutsättningar (betydligt snabbare än flera av dagens ”enligt rasvisa krav” godkända hingstar).
Visserligen pratar man positivt och väl om travet på avelsvärderingar, men det är handling och en insikt om travsportens betydelse för
russets överlevnad som krävs. Att prata om russet som en skogs- och jordbrukshäst är enbart naivt. Naturligtvis var det jordbrukare som använde russet som vagnshäst. Jämför man med dagens jordbrukare använder jordbrukarna
bilar när de skall förflytta sig snabbt inte traktorer.
Vi har ett akut
läge med alldeles för få avelshingstar som på travbanorna har visat sig mycket snabba.
Från avelsföreningarna får
vi höra att man skall ta hänsyn till alla intresseområden, (som en jämförelse med människor, ”en del kan lite om mycket medan andra kan mycket om lite”).
Skall vi i framtiden behålla travegenskaperna och fartresurserna hos våra russtravare måste vi reagera och agera nu, i morgon
är det för sent.
Sedan flera år har vi
hört att hästägarna hellre kastrerar hingstarna än behålla dom som hingstar och visar dem på avelsvärderingar, detta är en katastrof för russtravarnas framtid.
Studerar man kritik på snabba hingstar som visats på avelsvärderingar ger det en hel del funderingar.
Hingstar som är visade vid flera tillfällen har fått väldigt olika bedömningar på de olika bedömningsmomenten vid olika visningstillfällen, negativa påpekanden om hingstar som varit mycket snabba på travbanan
att de varit smala fram och breddat och varit markbundna i travet ( något som många som sysslar med trav ser som en fördel) . Detta är saker som ger en hel del funderingar.
För att rädda russets egenskaper att trava fort önskar jag att så många som möjligt sparar sina hingstar som hingstar och visar
dem på avelsvärdering. Och använd sedan hingstarna med goda tävlingsmeriter till avel även om de inte blir ”godkända enligt rasvisa krav”. Allt för att rädda
Russets egenskaper att trava fort.
Bengt