Det har under senaste året hörts klagomål på propositionerna för russtravarna och att det skulle göra ponnytravet mindre attraktivt men sanningen är nog att det finns andra och fler orsaker till den nedgång som varit.

En sak jag tänker på är när ponnykuskarna lämnar russen för att pröva lyckan med varmblod eller kallblodstravare.  ST har de senaste åren kämpat hårt för att föryngra travsporten och man har lyckats ganska bra, i monté ser vi i stort sett bara unga tjejer och vi har ungdomslopp för kuskar upp till och med 25-år inom stortravet.  Det är samma övre gräns som det är för att köra russtravare.

 Många ponnykuskar lockas naturligtvis att tävla med storhästar och slutar helt med ponnyer fastän man kan tävla russtravare kanske upp till 10 år ytterligare, tidigare hade vi betydligt fler ungdomar i åldern 18 – 25 år som körde russ.

ST har dessutom sänkt åldern att köra storhäst till 16 år, tidigare var minimiåldern 18 år vilket gör att ungdomarna har chans att lämna russtravarna och fortsätta med aktivt tävlande inom travsporten två år tidigare än vad som varit fallet förut. Idag kan du gå direkt från shettistravare till stortrav.

 Grupptrycket från kompisar är hårt eftersom russtravet av många ses som en barnsport och om fler slutar med russtravare tidigt förstärks denna inställning.  Många tonåringar känner sig dessutom som vuxna redan i tidiga tonåren och vill inte hålla på med något som karaktäriseras som barnsport. Tyvärr har många föräldrar också inställningen att russtravare bara är för barn vilket gör att russtrav idag anses mer barnsligt än vad det gjorde tidigare.

Vi måste öka statusen att hålla på med russtravare så att vi kan behålla ponnykuskarna längre.

 STs upplägg av tävlingarna är utan tvekan helt rätt men ytterligare saker behöver göras.

ST och stortravet skulle utav tvekan också vinna på att fler ungdomar tävlade längre med russtravare, det är alldeles för många ponnykuskar som kastar sig in i stortravet och tar avstånd från ponnyerna utan att ha tillräcklig erfarenhet eller stöttning i form av föräldrar som redan har stortravare eller är travtränare. Många tror dessutom att det är lika enkelt att vinna lopp med storhäst som med ponny. Tyvärr blir resultatet många gånger att dessa ungdomar blir så djupt besvikna på att inte omedelbart lyckas inom stortravet att de lämnar travsporten helt. . Du kan idag gå direkt från shettistravare till stortrav och då innebär övergången en ännu större skillnad i fart och tuffhet i loppen vilket i sin tur gör övergången till storhästar ytterligare svårare med ännu större bortfall än vad det är idag.

 Ett av de största hindren för att öka statusen för russtravarna är tyvärr de aktiva inom ponnytravet själva, under de senaste 40 åren har de aktiva själva, eller genom föräldrar, fullständigt styrt ponnytravets upplägg och propositioner, när man inte kan göra det längre försöker man på alla sätt prata ner det upplägg som den oberoende tävlingsarrangören som ST är gör.

Detta ”nersnack” som görs av de aktiva är förödande för ponnytravet som helhet.

Ponnytravet är komplicerat av den anledningen att det skall kombinera dels de helt nya ungdomarna inom travsporten som tävlar mest på lek med dem som är rutinerade och tävlar för att vara bland topp 10 inom sporten.

Det kanske behövs en uppdelning av ponnytravet? Ett antal tävlingsdagar typ bygdetrav för de som bara vill ta det på lek och med frihandicap för att kunna ta hänsyn till både hästar och kuskar (dessa dagar bör då hamna utanför statistikjakten). Samtidigt som man snäpper upp ambitionerna för russloppen som körs på dagar tillsammans med varm- och kallblodstravarna och naturligtvis körs dessa russlopp som ordinarie lopp med totalisator ( ev med krav på minimum F-licens). Kuskarna har ju ST redan accepterat i den åldern i totalisatorlöpningar.

 Dom vanliga heldagarna ser jag dock som heliga dagar ( skall absolut inte röras utan finnas kvar i sin nuvarande form).

Detta är inte något nytt påfund utan en återgång till det som har funnits på Gotlandstravet fram till början på 2000-talet. ( Jag skriver Gotlandstravet för travtävlingar på Gotland har körts betydligt tidigare än vad Visbytravets funnits.) Läs gärna mer om russet den natur/liga travaren på www.russtravare.se/34644690

Att russtravarnas betydelse för travsporten på Gotland och i förlängningen Svensk Travsport har glömts bort är djupt beklagligt.    

Det finns en bok om Svensk travsports historia ”Travet i våra hjärtan” producerad av Svensk Travsports Centralförbund och Nationella Stiftelsen för hästsportens främjande, i detta verk har jag inte hittat en  enda rad som nämner russtravarna.

ST(STC) har totalt missat att russtravarna som var en förutsättning för att få igång travet på Gotland vilket i sin tur genererade en betydande och lyckosam uppfödning av varmblodiga travhästar.

ST har sedan ett antal år varit otroligt rädda för att barn ska tävla om pengar men jag personligen fick verkligen en tankeställare när man i TV låter barn tävla om 1 miljon kronor i postkodmiljonären junior.

ST kan utan att vara oseriösa eller rädda för etiska diskussioner öka på prispengarna i russloppen som körs tillsammans med stortravet.

 Är det någon som har andra idéer för hur vi behåller kuskarna flera år med russtravarna vore det roligt om dessa idéer kom upp på bordet för som det är nu är läget på sikt ohållbart, ingen köper väl ett russ för att tävla ett eller två år

 Bengt Westergren